Herregud vilken dag det har varit på jobbet. Hade kvällspass även idag och det började med att en patient kommer in med hjärtstopp. Jag blir slussad till anhörigrummet för att ta hand om sonen till patienten. Får veta av min kollega att mitt jobb blir att springa mellan akutrummet och det rum som sonen sitter i för att ge bästa möjliga uppdatering om vad som händer. Man blir ju lite småchockad av att se 15 pers inne på ett rum där de är igång med alla slags apparater för att försöka återuppliva patienten. Även om jag sett de tusentals gånger på Greys Anatomy och liknande så blir man ändå chockad.
Hur som helst gick det tyvärr inte att rädda patienten. När hjärtläkaren skulle prata med sonen och informera honom om att hans 90-åriga far gått bort så satt jag redan inne i rummet,vilket ledde till att jag även fick vara med under dödsbeskedet. Det var ingen lätt match att se sonen fullkomligt bryta ihop. Jag som kan börja gråta av att bara se en reklamfilm på tv skulle nu agera så professionellt som möjligt. Jag klarade det galant, men det verkligen en utmaning att vara i en sådan situation. Nu vet jag att jag klarar av det (med tanke på min mamma och situatinen kring det).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar