För ca. 3 år sedan berättade min arbetskollega om två medium som två gånger/ år besöker Sverige för att ge människor chansen att ta kontakt med släkt/vänner från andra sidan, folk som gått bort. Hon rekommenderade mig att besöka dessa två för att hon hade fått ut så mycket av ett möte med dem. Denna arbetskollega menade på att dessa medium verkligen hade förmågan att ta kontakt med folk som gått bort. Jag blev givetvis väldigt nyfiken på detta, eftersom jag alltid tyckt att sånt har varit intressant. En annan anledning till att jag valde att boka ett möte med en av dem är för tomheten som jag konstant hade känt i över två år. En tomhet som yttrade sig på så vis att mina tankar kretsade kring att: mamma aldrig kommer att komma tillbaka, jag kommer aldrig få se henne igen, hur vet jag att hon har det bra där hon är? osv.
Jag och min syster gick tillsammans på detta möte som varade i en halvtimme-trekvart. Jag skulle kunna skriva ner precis allt som hände på detta möte, men det kommer att ta flera timmar. Det jag vill komma med är att möjligheten finns att gå på detta möte igen. Jag och Frida har redan varit på två st. Min anledning till att från början gå på detta möte var för att fylla det tomrum jag hade. Att få bekräftelse på att det finns något efter döden och att man någon gång kommer att träffas igen. Framförallt att känna att mamma är med mig även fast jag inte kan se eller känna henne jämt. Detta fick jag bekräftat och jag är så tacksam för att jag fick möjligheten att träffa någon som faktiskt har förmågan att kommunicera med folk från andra sidan.
Det finns säkert ett flertal som läser detta och tror inte ett dugg på liv efter döden, eller att man kan kommunicera med folk som är döda. Det är helt okej, jag förväntar mig inte att alla ska tro det heller. Det handlar nog mycket om vad man själv varit med om och hur ens tankar kring döden ser ut. Jag fick en otrolig bekräftelse på att det verkligen var min döda farmor och mamma som kvinnan fick kontakt med. Det räcker för mig, så länge jag vet att båda finns i mitt liv på något sätt så mår jag bra. Jag behöver inte gå runt med detta tomrum längre för jag vet att jag har chansen att åtminstone en gång om året kunna "prata" med min mamma om jag vill. Jag vet att hon är där. Den känslan hade jag inte innan jag träffade detta medium. Jag har lärt mig att bearbeta sorgen och gå vidare, men minnet av min mamma kommer alltid leva kvar <3
vet du när dem kommer hit igen...? Vi kan ju köra en tredje gånga tycker jag :D
SvaraRadera