Stress

Det verkar som om jag smått börjar få värk lite här och där denna vecka. Jag har svårt att gå normaltakt och då menar jag inte Sanna-takt vilket är en aning fortare än normalt. Det känns som om tant Agda är ute och strosar på gatan. Det blir ju inte bättre av att jag har en inre stress att hinna snabbt fram. Mina fötter har börjat svullna en aning och det gör ont att stå upp för länge, även om jag använder stödstrumpor. Det är svårt att hitta en bekväm ställning att sitta i. Magen är i vägen och jag får ont i rygg och svank. Gud vad negativt allting låter, men jag vill skriva ned de symtom jag fått från denna vecka för min egen del.

Det är säkert svårt för många att förstå hur jag egentligen mår. Jag har sagt att min energi ökat och att jag mår mycket bättre i jämförelse med de första tre månaderna, men jag vill fortfarande påpeka att jag inte är mitt rätta jag än. Min energi är inte på samma nivå som den var innan jag blev gravid. Min stresstolerans har minskat avsevärt. Kroppen talar om direkt när jag anstränger mig för mycket och det är väl inget fel med det egentligen? Då saktar jag ner för att jag måste. Det känns som om det är en aning för mycket för mig just nu bara.

Praktiken tar stor plats och det är något som påverkar fritiden. Exempelvis missar jag en inflyttningsfest i helgen för att jag måste vara på praktiken. En inflyttningsfest där många av mina närmsta kompisar kommer att vara samlade. Känns jättetråkigt, men det finns inte så mycket jag kan göra. Jag vill leva i samma tempo som tidigare. Ha tid för skola, extrajobb, träffa alla kompisar och hinna umgås med Patrik. Mitt tempo tvingar mig dock till att vila emellanåt och att allmänt ta det lugnare. Det medför att saker och ting kanske får vänta, men så är det. Jag måste tänka på min hälsa i första hand och sen kan jag ta tag i skola, kompisar, jobb etc.

Hoppas ni förstår vad jag försöker förmedla :) jag vill så mycket mer än vad min kropp orkar med.