Skärpning

Vad trött jag blir på mig själv ibland. Varför kan jag inte bara inse mina begränsningar? Att vara gravid innebär att man då och då måste stressa ner och ta det lite lugnt. Men har jag någon som helst tanke på att göra detta? Svar: Nej. Varför kan man fråga sig? Och svaret är: Jag vet inte. Det är ingen på min praktik som kommer att tacka mig i slutet av dagen för att jag har stressat runt på mottagningen och försökt jobba så snabbt som möjligt och så effektivt som möjligt. Givetvis är det ju jättebra att ha det tänkande och handlande med sig tills man är färdigutbildad, men varför ska jag ständigt visa mig så duktig? Jag har samma tempo somnär jag jobbade på akuten i somras och det tär på kroppen i nuläget. Jag måste verkligen skärpa mig! Inte så att jag blir lat, men faktiskt inser att jag inte kan hålla samma tempo som förr. Hur svårt ska det vara egentligen? :)

Måste bara säga att jag har träffat världens bästa specialistläkare idag. Ehab hette han. Så otroligt pedagogisk, ödmjuk, trevlig, välutbildad (såklart) och tänker inte bara i medicinska banor utan även på omvårdnaden. Tänk om alla läkare var som han!
Nu ska jag duscha och sedan krypa ner i sängen. Godnatt gott folk.