De flesta barn har börjat visa tecken på separationsångest i den här åldern. Typiskt är blyghet eller rädsla för främlingar, särskilt om bebisen är trött eller irriterad och att den blir ledsen om du inte är inom synhåll. Visst är det jobbigt att se sitt barn gå igenom det här, men det är en viktig fas i utvecklingen. Genom att lämna din bebis och komma tillbaks, visar du att du alltid kommer tillbaks och lär på så sätt ditt barn att lita på och forma relationer till andra människor.
Pussa och krama bebisen när du ska gå din väg och säg att du kommer tillbaks. Om din bebis är rädd eller blir helt hysterisk, kan du ta lite extra tid för att lugna och trösta. Det kan vara jättesvårt att inte bli ledsen och upprörd själv, men om du också bryter ihop gör det bara situationen jobbigare för ditt barn. Det kan hjälpa om det finns någon välbekant människa där (och inte ny barnvakt) som kan hjälpa till att trösta och lugna. Om bebisen blir orolig nattetid inför att sova själv, kan du ge extra tid till att läsa, gosa och sjunga tillsammans innan nattningen.
En del bebisar har lättare med separation än andra -- det har med temperament att göra. Varje barn är unikt och har sina egna behov som du får göra ditt bästa att möta. Följ ditt eget omdöme om du vet att just ditt barn behöver lite mer tid så att du kan lugna och trösta. Du känner ditt barn bättre än någon annan, så lita på dina instinkter.
(från babycenter.com)
Madeleine har ju varit inne i sådana perioder tidigare. Vid 4 månders ålder hade hon svårt att låta andra hålla i henne, speciellt när jag och Patrik var närvarande. Detta försvann efter någon månad eller två. Får se om det kommer tillbaka igen. Just nu är hon inne i period då hon bara vill stå hela tiden. Hon försöker hasa sig upp mot varenda möbel vi har, men det går väl sådär. Kanske inte så lätt när det flesta möbler vi har är över en halvmeter höga. Leksaken jag köpte tycks vara ganska rolig att försöka greppa tag om och på det sättet ställa sig upp. Bra investering med andra ord :) Att dra i lådor är också kul, speciellt när man får tag i något som man kan leka med. Smått och gott kan man säga att vi börjat barnsäkra lägenheten. Bort med sladdar och andra farliga saker.
Kände mig bara tvungen att kommentera detta inlägg då jag precis har legat i sängen och läst i tre timmar om psykodynamisk perspektiv där precis allt du har skrivit om togs upp.
SvaraRaderaDärav vill jag bara tillägga att det är vid denna ålder barnet kan märka om mamman är ledsen och barnet försöker då trösta mamman. Det vill säga, begreppet empati börjar utvecklas hos barnet. Ännu en aspekt är att barnet nu ifråga har förmågan att kunna utveckla nära relationer med andra, det vill säga kunna vara öppen för andra. Det kanske kompenserar lite av separationsångesten barnet kommer uppleva från dig:)
Hade fint /Jenny, fridas vän :)
Vad roligt! Tänk vad de kan, de små liven! ;) Ska bli spännande att se vad som händer framöver :)
SvaraRadera