Bara en dröm

Drömde inatt att jag fick reda på att jag var gravid igen. Kommer ihåg hur ledsen jag var i drömmen, men att jag samtidigt inte ville göra abort.

Detta är en situation jag inte skulle vilja befinna mig i just nu. Självklart vill jag ha ett syskon till Madeleine, men det är ett par år framåt. Vi valde att skaffa barn direkt efter min utbildning och då är det något som jag nu måste återuppta ganska snabbt för att inte känna att jag tappar för mycket kunskap. Jag ska jobba ett tag först och vi ska gärna ha flyttat till ett radhus/hus och bott in oss ett tag. Sen kan det gärna komma en till liten knodd.

Många funderar och har så olika åsikter om hur de vill att deras vardag ska se ut innan ett barn kommer (om de ens väljer att skaffa barn). Fler och fler väljer att skaffa barn senare pga att de vill resa, göra karriär först eller helt enkelt inte hittat mr. Right. Andra vet att de hittat den rätte och att allt omkring löser sig, kanske får karriären vänta i några år. Hur som helst så finns det så många olika vägar att gå och jag tycker att den vägen jag och Patrik valde fungerar väldigt bra!

En nyfödd Madeleine som ligger och sover mycket underligt :)

Kan inte sluta undra över...

Om jag verkligen har förändrats så mycket efter att Madeleine kommit? Är jag mitt gamla jag eller har jag formats till någon annan? Den nya mammarollen har gjort att jag har annat att prioritera och vardagen ser inte densamma ut, men är jag så mycket annorlunda i sig?

Man får höra av många att förhållandet till sin partner är något som verkligen sätts på prov när man skaffar barn. I min och Patriks situation så tycker jag inte att förhållandet har satts på prov på det sättet. Visst är det en STOR omställning att får barn, det tänker jag inte ljuga om. Men vårt förhållande har inte tagit stryk av detta. Jag tror att mycket har att göra med att vi känt varandra såpass länge. Vi vet hur vi fungerar, vi har tillit till varandra och vi unnar varandra saker. Det är ett jämställt förhållande och i mina ögon är det ett sunt förhållande. Vi jobbar som ett team och det är det som är det viktiga anser jag.

Mitt förhållande till mina vänner tycker jag däremot har förändrats drastiskt. Något som jag faktiskt inte hade räknat med om jag ska vara ärlig. Det är därför jag ställer de frågor ovan. Har jag förändrats så mycket att mina vänner nu har tagit avstånd? Jag förstår faktiskt inte vad det är. Kanske att vi befinner oss i helt olika skeden i livet, men någonstans så borde man ju kunna mötas halvvägs? Jag har fått ett barn, men det gör inte mig till en annan person. Mitt liv ser annorlunda ut, men jag är fortfarande jag. Det är tråkigt att vänner som jag ansåg stod mig nära inte längre finns där på samma sätt. Det kanske finns intresse för mig, men mitt barn då? Det är tråkigt att vissa inte har något som helst intresse av att lära känna Madeleine. Speciellt när man stått varandra nära innan..

Däremot har jag mött personer som kanske inte stod mig så nära innan, men som kommit att bli nära vänner idag. Det är jag väldigt glad över. Det kanske är såhär livet formar sig och ska se ut när man är vuxen, vad det jag?

Avreagera

Jag begär inte att ni ska förstå er på mitt barn. Däremot ska ni förstå att jag har ett barn.


En dag kanske ni också förstår, att ens barn alltid kommer i första hand!

Det kroppsliga

Imorgon reser vi bort i några dagar. Tar en liten mini-vacation som man kan göra nu när man är mammaledig igen! Ska bli väldigt skönt att få komma bort en stund. Jag och Patrik smider lite planer nu inför hösten och det kommer bli stressigt, men går allt som planerat så har vi en helt ny fas i vårt liv att se fram emot :) Mer om det lite längre fram!

Läser ju en del mammabloggar såklart och jag vill bara kommentera att det råder ganska mycket negativ energi om kroppen efter förlossningen. Jag vet inte om det är fler personer som sitter och läser mammabloggar. De tycker att de har hängbröst, att magen ser ut som ett dragspel och att celluliterna har invaderat deras rumpa och lår. När man genomgår en graviditet och förlossning så tar kroppen mycket stryk, det är bara att konstatera. Många hade en snygg, vältränad kropp som nu ser helt annorlunda ut i deras ögon. Andra hade en normalbyggs kropp som även nu ser helt annorlunda. Oftast sker det någon slags förändring efter att man fött ut ett av livets mirakel. Det jag bara vill poängtera är att allting inte bara måste vara negativt.

Jag är i helhet nöjd över hur jag ser ut idag. Visst, kan jag behöva gå ner något kg här och där men förövrigt så ska jag inte klaga. Jag har väl haft väldigt tur. Det jag vill komma till är att ni som sitter därute och förknippar graviditet med hängbröst eller att man aldrig skulle bli av med sin degmage, vill jag bara säga att det inte händer alla. De som sitter i sina bloggar och berättar om vad de är missnöjda med har troligtvis gått genom denna "negativa kroppsliga" förändringen, men det finns även de (jag) som genomgår en "positiv kroppslig" förändring.

Gud man kan ju mala på hur mycket somhelst och analysera om detta. Det jag vill komma till är att alla inte upplever kroppen som något negativt efter förlossningen. Och jag menar inte att trampa några på tårna med detta inlägg. Har man haft en kropp som är långt ifrån den kropp man har i dag så finns det de personer som verkligen mår dåligt över det. Vissa kanske verkligen har fått hängbröst och tycker det är för jävligt, men i mitt fall så händé det aldrig mig. Det var snarare tvärtom.

Det sägs ju att kroppen behöver lika lång tid på sig att återhämta sig, som det tog för bebisen att bli färdigbakad. Värt att tänka på. Sen finns det många faktorer som bidrar till hur kroppen kommer att se ut efter en graviditet. Det kan handla om gener, vad man stoppar i sig, hur mycket vikt man lägger på sig, träning eller inte, ålder osv.

I slutändan så kan man ju fråga sig hur viktigt detta är när man fått bland det finaste som finns, ett barn. Jag tror att alla i slutet av dagen resonerar så, men ämnet är ändå viktigt att lyfta fram då många känner väldigt olika kring det kroppsliga.